There's so many steps left to take, and now I have to chose my way.

Nu vet jag hur det känns, när det känns som att hela livet går emot dig.
Som om allt du byggt upp faller ihop mitt framför dig.
Allt ditt hopp visar sig vara meningslöst.
Allt du velat och hoppats på var bara drömmar gjorda för att krossas.
Jag vet nu hur det känns att verkligen mena det när man säger, jag vill inte mer.
Nu vet jag hur ont kärlek kan göra och hur hopplöst det kan vara.
Jag vet att hoppet tar slut, och chanserna med. Även om jag önskar det fanns fler.
Jag vet att jag ska vara försiktig, jag ska inte falla för känslan.
Trots att jag vet att det finns lösningar finns det saker som stoppar mig.
I alla saker som just nu är så otroligt svårt och jobbigt.
Livet stoppar mig och rädslan stoppar mig.
Jag har byggt upp så många drömmar om hur allt ska va, det har vi alla.
Men nu inser jag att det inte alltid blir som man vill.
Jag inser att det jag alltid trott skulle vara mitt liv är så långt ifrån.
Allt är inte likadant för alla, alla kan inte ha det likadant.
Att älska någon är svårt, det gör ont och man kommer aldrig ifrån det.
Hur ska jag kunna släppa taget ? Hur ska jag kunna välja min väg ?
Hur ska jag kunna vända mig om och säga till någon, nu tar det slut ?
Hur ska jag kunna göra något så stort om jag innerst inne inte vill.
Men livet stoppar mig och jag hatar det! Jag hatar mig och jag vill vara någon annan.
Någon som kunde tänka mindre och på rätt saker.
Inte ta allt så snabbt och tänka klart.
Någon som kunde leda sig själv in på rätt spår och fortsätta där tills vägen tar slut.
Inte gå med fötterna på olika vägar, för vägarna är inte raka
och ibland blir det för stort avstånd mellan dom och ibland för nära.
Jag önskar jag var någon annan lr att jag fick börja om..
Men nu är allt jag kan göra att försöka tänka, och ta ett beslut.