Ingenting känns väl så spec bra nu, går inte bra heller. Jag fattar inte riktigt vart jag hör hemma och vem jag kan lita på. Vem som står kvar vid min sida, vem som kmr gå... Jag är förvirrad som en nyfödd bebis, det känns faktiskt som så. Jag vet ingenting, och jag kan inte tänka ut några svar heller. Skolan är ingenting för mig och tydligen inte kärlek heller. Jag trodde jag hörde hemma nånstans, att jag var trygg men jag hade så fel. Jag inser nu mer och mer att jag är så fucking jävla ensam. Det finns ingen som har det där extra till mig, ingen som känner så. Fuck this! Jag vill inte gråta mig till sömns mer för att jag är vilsen, jag vill inte gå runt som ett jävla fån och inte veta vart jag ska ta vägen. Och någon kmr säkert snart säga till mig att det bara är jag som tänker för mycket men nej, jag har inte tänkt djupa tankar på länge och det är inget sånt som skapat det här. Det är bara sanningen som jag inte riktigt granskat förut, tyvärr. För nu står jag här, med sanningen framför mig och den är helt annan än jag lät mig själv förstå innan. För hård och för ensam för mig att våga gå in i. Vad ska jag göra...
Och "familj", vad fan e de ? Det finns inget sånt, inte för mig, inte för oss. Vi har försökt så länge nu men vi kmr fan ingenstans. Jag orkar inte mer, det här tar för mycket på mina krafter och det gör mig bara ännu mer vilsen att varje dag se hur det inte ska vara och aldrig få veta hur det egentligen ska va. Jag är så trött på allt... skiten tar ju aldrig slut. Jag är nog bara ett liv som egentligen inte hade en plats här på jorden men fick en reservplats för nån som själv inte tog den och nu kommer konsekvenserna, nu måste jag leva klart det här. Fast det är skit!
Det här var nog inte meningen egentligen...
Oh, NU tänker jag för mycket!
----------------------------------------------------------------------
Idag har jag iaf haft stadskamp på friluftsdagen och jag var med på 2/6 stationer, det började ÖSregna när vi kom till den första och jag vägrar bli sjuk igen så jag åkte hem på vår andra station som var resecentrum, mycket passande!
24 september 2009
Det känns inte bra nu.
Upplagd av
Desi
kl.
15:54
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
du, det dära stämmer inte någonstans, det vet du.
<3
jag vill hålla dig i min famn just nu. jag finns alltid för dig, men jag vill bara att du ska tänka realistiskt och leva i nu. och inte i framtiden., du går miste om det vi har.
Skicka en kommentar