Det känns så tungt men på samma gång känner jag någonting annat, någonting bra. Någonting nytt som jag inte känt på riktigt länge...
Har massa skolarbete att ta igen men jag är för lat, och det är inte bra. Men jag får kämpa nu om jag vill komma nånstans. Som med allt annat finns det inget annat att göra, tiden stannar inte bara för att jag inte är i form. Den rusar bara förbi mig utan att jag hinner reagera och sen står jag här, tusen steg efter livet.
Aja, allt löser sig...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar