04 oktober 2009

Söndag

Med stora steg vandrar jag framåt.


Den vackraste stunden i livet var den när du kom 

och allt var förbjudet 


och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om 

för det ekar i huvet' 

och det blod som jag trodde var stilla det fick du att rinna, 

den uppgivna röst som jag nyttjat så illa fick du att försvinna


Och den jävligaste stunden i livet var den när du gick

och allt var förlorat

O där satt jag med mina grön-bruna ögon och såg med blåögd blick

allt jag hade förstorat

1 kommentar:

Danne sa...

Lars Winnerbäck är kungen!