30 september 2009

Trasig

Att vakna upp och knappt kunna andas av ångest

att  gråta konstant och inte veta vart man ska ta vägen
att ha så ont i hjärtat att det känns i hela kroppen
när att gråta dämpar smärtan, fast bara för en stund
att somna i tårar när man inte orkar mer och vakna upp till samma skit
att inte veta vart man ska börja...
att inte veta hur man ska göra...
att bryta så många mönster när man inte har någon kraft
att leva ensam och inte veta hur man gör
att älska någon så mycket att man inte vill finnas
när man blir ensam lämnad och det inte finns nått man kan göra
att redan vara trasig och förlora sitt allt
sin trygghet, sin kärlek, det enda man vill ha
finns inte ord att förklara, hur det känns
för allt kommer på samma gång och det tycks inte finnas nån gräns
jag hittar inte ut, jag hittar inte tillbaka
jag älskar bara dig och ingen annan
nu är jag ensam, trasig och jag orkar inte
orkar inte gråta mer, men jag har inte kraft att rycka upp mig
kanske kommer det snart, kanske kommer det en vändning
men nu finns det inget annat jag kan göra än att ligga här och vänta på att få ork tillbaka
jag kanske gråter klart snart, men det känns som om mina tårar aldrig tar slut
floder som strömmar ner och ömmar mina kinder
mina ögon är svullna, jag ser knappt
och drömmarna dom gör det inte bättre, men det här är smällen jag får ta för att jag älskade dig
nu vet jag att jag ska akta mig
för allt det här är pga kärlek


hjälp mig...

Inga kommentarer: