It's time to fix me

Igår var en jobbig dag, igen.
Men jag fick öronakupunktur på kvällen och pratade med mamma för att få klart för mig vem jag är. Min uppväxt och såvidare, det har funnits för många luckor som vart tomma.
Sen fick jag akupunkturpärlor också, på öronen de me. Dom ska sitta kvar ett tag, jag fick för lugn och ro och massa sånt. Dom värker men det är det värt, jag har redan blivit lugnare och tack vare dom kunde jag sova HELA natten. Sen vaknade jag vid halv 9 och fick ångest direkt men jag gick och duscha efter ett tag när jag inte klarade av att ligga kvar.
Det är för mycket på en gång , jag vet inte änns vad det är som gör ondast. Det är nog när allt kommer på samma gång... jag har tappat aptiten och jag mår bara illa. Förhoppningsvis äter jag nått med mamma sen så jag får i mig nått för är jag själv vet jag att jag inte kmr äta ett piss, kanske dricka lite... Det här är så jävla svårt. Jag har ångest hela tiden, jag har vetat att jag ska brista så länge men nu utlöstes det inte av sig själv. Jag har vetat att jag inte skulle hålla länge till men jag har inte gjort nått emot det. Jag har försökt att ändra på mitt beteende eftersom jag vet varför jag beter mig som jag gör, men det har inte funkat. För när det blir krig inom mig så kommer det ut, förr eller senare. Nu fick jag ta en hårdare smäll än jag egentligen hade behövt om jag inte hade gjort som jag gjort. Jag har lagt all min trygghet i en person och skjutit allt annat åt sidan och nu när den personen lämnade mig ensam försvann allting. Men jag ska hitta tillbaka, jag ska bli trygg på rätt sätt, jag ska ta itu med allt som trycker inom mig och jag ska lära mig att leva igen. Jag ger inte upp. Jag kanske inte kommer kunna följa mitt hjärta, än. Men jag måste göra allt jag kan och mer för att bli hel nu. Annars kommer jag hamna i samma skit igen och det tänker jag inte.

Nu ska jag leva, på riktigt!